Denna måndagen har varit ...
Direkt när jag drog kortet för att komma in på jobbet kom det över mig.
Det räckte med ett enda steg in i lokalerna,
så kändes det att det är något som fattas.
Det är inte som vanligt. Det kommer aldrig bli som vanligt igen.
På ett väldigt bra tag framöver.
Han fattas. Den som alltid är glad, piggast av alla, den som alltid hälsade och var så social och trevlig mot alla. Hur mådde du egentligen. Ingen ska behöva bära på något så tungt att det inte går att se ljuset i det. Ingen.
Rosen som låg på ditt skrivbord, det går inte förklara känslan.
Tårar, samtal, huvudet i väggen, tårar, gråt, gråt & tårar. Flaggan som är på halvstång. Herregud du var ju bara 23 år!!
Imorgon bitti börjar vi jobbet med minnesstund..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tankar & Kommentarer